Little Blue's Australiska terriers

Om oss

Vi som driver Little Blue's kennel heter Ylva Hedin och Mariana Larsson. Vi bor på landet i Östergötland.

Vi har haft hund mer eller mindre hela livet och australiskterrier sedan 2004.

Ylva är den som tränar och ställer ut hundarna, medan Mariana umgås och trivs med hundarna.

DSC_0106 

Ylva och Izaac.

 

Mariana välkommnar Rut till sitt nya hem! Rut kommer hem 011

 

Varför valde vi Aussien

 

Varför har vi valt australisk terrier?

Vi föll för rasen vid första mötet. Vi hade haft yorkshireterriers, men de hade varit så sjukliga att vi beslöt  att leta upp en ny ras. För oss har hund alltid varit samma sak som terrier. Så vi tittade i hundböcker och valet hamnade mellan australisk terrier och westie. Vi beställde uppfödarlistor från SKK (man gjorde det förr... innan internet blivit stort) och fann en aussiekennel nära, nämligen i Motala.

Mariana ringde och vi bokade ett besök. Och där möttes vi av ett myller (tyckte vi, det var i själva verket tre hundar, uppfödarens och två hon vaktade) av hundar och föll pladask för de ganska fula, långa och stora hundarna!  Ja, det var vad vi tyckte.

Idag kan jag inte tänka mig en vackrare ras! 

Nå Ewa, som uppfödaren hette, hade en dräktig tik och vi valde att ställa oss i kö på en valp från den kullen.

Vi besökte aldrig några westiekennlar. När man hittat rätt, finns det ingen anledning att gå vidare! Vi började planera för valp och väntade ivrigt på samtal från Ewa!

Ewa ringde några veckor senare och  hade tyvärr ingen valp till oss. Kullen, hennes första, bestod av bara 1 hund. Pariservikens My-Happiness. Och han var tingad redan. Men, hennes andra tik var uppe hos Ålhammarens kennel, och de hade en tik över. Så vi åkte upp och Wilma kom till oss.

Ganska snart efter det att Wilma fyllt 1 år insåg vi att hon behövde en hundkompis. Wilma är en speciel dam och vi insåg att vi helt enkelt inte räckte till. Ett vilt letande på en vuxen hund började. Och efter 2 år ringde Ewa och sa att hon hade en omplacering till oss! 

Vi blev superglada, och midsommardagen 2007 flyttade Izaac, Pariservikens My-Happiness in till oss!

Han, som var den förstfödde Pariservikaren och som inte fick något syskon, kom tillslut hem till oss iallafall!

Wilma och Izaac älskar varandra. Izaac kan inte leva utan Wilma, han behöver henne och han gör henne lycklig.

2010 började jag intressera mig för utställning ( Ylva) och Ewa, på Kennel Pariservikens skulle ha en kull under hösten. Den som väntar, väntar aldrig förgäves  och i mars 2011 föddes Pariservikens G kull. Vi hade tingat en tik, för utställning. Men när vi kom dit föll vi för en hane. Det blev lille Theo, Pariservikens Guitar Man, som flyttade in här i maj 2011 och blev genast en del i flocken.

I och med att han växte upp och blev en fantastiskt vacker kille, helt i vår smak ökade framförallt Ylvas intresse för uppfödning.

På hösten 2011 började vi leta en stamtik och i slutet av januari 2014 flyttade Rut, Vitterklippens Zarathustra hit!

2016-02-27 föddes vår första kull. Det blev 4 tikar och 3 hanar. Det var glädje och mycket arbete, men redan innan alla hann flytta, planerades det för framtiden.

Vi hade fastnat. Uppfödning är ett ansvar, och något som är mycket givande. Och vi välkomnar alla att följa oss på vår resa framöver!