Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Grattis Izaac 13 år - att leva med en äldre hund.

DSC_0173

Idag fyller Izaac 13 år.

10 av de 13 åren har han left hos oss.

Izaac är en av de hundarna, som höll på att älskas ihjäl.

Hans tidigare hem gav honom all kärlek han kunde få, och mat. Mycket mat. Men inte så mycket annat.

Han hade en hel del problem, men jag och Wilma, vår tik, som numer inte finns bland oss. Tog oss an Izaac, och även om vissa promenader slutade med gråt. Blev han en fantastisk hund.

Han och Wilma levde ett symbiotiskt liv. Han gjorde inget utan henne och hennes jobb var att tala om för honom vad han skulle göra.

På grund av den kraftiga övervikten han hade har han idag ett blåsljud på hjärtat. Annars finns inga men.

 

När Wilma dog, var vi oroliga. Skulle vi behöva ta bort Izaac (vi mindes alla då hon låg inne på djursjukhuset och han inte var kapabel att göra något annat än att sitta i dörröppningen och vänta på henne, i 3 dagar. Åt inte, drack inte. Bara väntade)? 

Det behövde vi inte!

Han sörjde, det gjorde han. Men han var också med hela vägen (tillsammans med de andra hundarna), på djursjukhuset när hon somnade in. Bredvid graven när vi lade henne till hennes sista vila.

Efter några veckor hände något. Izaac insåg att han nu var äldst i huset och som det har man vissa rättigheter (dessa rättigheter delas inte alls alltid av någon annan än just Izaac) som att kräva att få en egen bädd på natten, försöka äta upp all mat. Strunta i att lyssna ute när det finns koblajor att äta m.m

 

Under 2016 hade han två skador i bakbenen, så vi tillbringade stor del av året med sjukgymnastik, som han gjorde, inte särskilt glatt eller villigt, men plikttroget.

Så Izaacs 13 år har inte varit enkla, och det är kanske därför han har en sådan stor plats i mitt hjärta.

 

Idag är han en underbar gammal gubbe.

DSC_0104

 

Izaac är som sagt 13 år, och således en senior.

Att leva med en senior är lite tvärt om att leva med en valp och unghund.

Där man under valptiden, tröstansfullt tänker: "det går snart över", tänker man med den äldre hunden "jag hoppas han får uppleva detta igen!".

 

Izaac har en tumör på benet. Vi vet inte hur länge han är med oss. MEN, vi vet att den tid han har, gör vi allt vi kan för att han ska må så bra som möjligt.

Jag kan inte gå runt och tänka på att han snart ska dö. Då skulle det äta upp mig inombords. 

Samtidigt som jag vet att den dagen kommer (den kommer ju i sanning ovillkorligen till oss alla) så kan jag inte tänka på det. Livet är inte bara en väntan på döden, den är mycket mer än så.

Med en äldre hund, tar man en dag taget och livet för vad det är.

 

Jag försöker alltid berika mina hundars liv och så även min fina senior. Han får göra det han tycker bäst om och såhär på sommaren tillbringar han dagarna i skuggan, utomhus! 

Jag tycker gamla hundar ger så oerhört mycket tillbaka. De är tillfreds med livet, och äldre terriers har en förmåga att tycka att de står lite över alla regler och skaffar sig lite olater. Men, det gör dem så mycket charmigare.

De tillför också väldigt mycket till flocken, en stabilitet och livsvisdom som de yngre inte har.

Izaac är glad och njuter av livet och så länge det är så, då får han vara med oss. Och vi ska njuta av varandra den tid vi har!

DSC_0111


2 kommentarer

Namn: Hanna
Tidpunkt: 2017-07-03 12:43
Vår Izaac <3

Namn: Maud
Tidpunkt: 2017-07-03 16:52
Så fint skrivet. Känner igen mkt. Vår Eskil blir 12 år den 30 juli, är en överlevare med tumör i benet sedan 5 år. Tar vara på varje dag så länge han har livsglädjen kvar.

 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S