Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Misslyckanden.

19029685_1838076009551017_3929931712187820865_n

Ibland är hundpromenader helt fantastiska, man går där med sin/sina hund/hundar, och bara är i nuet. Hundarna uppför sig, man själv uppför sig (ibland kan det vara nog så problematiskt) och det flyter på. Man kommer in efter promenaden laddad med ny energi och redo att ta tag i livet.

Och sen finns det de promenaderna som är helt tvärt om.

 

Dagens morgonpromenad var just en sådan.

Hjördis är extra ettrig just nu för hon saknar valparna, och det har inte varit väder att sätta igång och spåra.
När vi kommer upp vid stallplan börjar grannens golden att skälla, mitt gäng struntar i det och vi har en skön känsla. Precis innan vi ska ut i allén kommer en bil, och en traktor, och en tant med två små hundar.

Det blir för mycket för Hjördis som med ett terriervrål tar sin mors koppel och börjar kampa. Mamma Rut blir då ilsk, och i ren förvirrig tar Izaacs koppel och börjar kampa. Theo och Izaac försöker dra oss till tanten med hundarna.

Jag kämpar och försöker få loss Rut från Izaac, eftersom hon faktiskt lyssnar bättre, när jag till sist uppgivet ryter: "nu släpper du innan jag tar dig i nackaskinnet" så släpper hon. Troligtvis mer av tonen i min röst än vad jag faktiskt sa. 
Men nu har vi publik.

Tanten med hundarna har stannat, en 20 meter ifrån oss. Varför, det vet ingen.
Men glor det gör hon.
Till sist släpper Hjördis sin mors koppel, men inte utan att försöka bita sin mor. Som blir så förbannad att hon skäller på henne... Så är cirkusen igång. Tjejerna står på bakbenen och boxar varandra medan de ryter.

Jag som känner mina hundar vet att det mest är ett "spel" för gallerierna. Hjördis låter mycket och blir hon stressad låter hon mer. Det är lixom inget bakom. Jag sätter därför helt enkelt mitt ben mellan Rut och Hjördis, och de slutar direkt. Jag behöver inte säga något, det hände inget och de går glatt bredvid varann, inga sura miner. Det är utagerat, vi kan gå vidare.

Men tanten, ser förfärad ut!


Killarna som inte brytt sig ett skvatt om tjejernas groll, vill fram till tanten med de två hundarna och börjar dra så att en slädhund skulle bli avundsjuk.

Tanten börjar då gå i rask takt från oss, och jag tvärstannar (vilket tanten också gör).

Jag säger lugnt till mina hundar: nu går vi ingenstans tills dess ni lugnar ner er.

Tanten tycktes tycka detta var väldigt intressant och står och tittar.

När jag känner att iallafall tre av 4 är lugna fortsätter så promenaden.
Vi går och tanten mer eller mindre rusar iväg.

19145942_1838076596217625_531402703756307053_n

 

Vid det här laget är Hjördis helt slut. Jag känner tröttheten i kopplet, men hon är fortfarande uppskruvad, och vi går, för att lugna ner henne.

Vi stannar och luktar (nåja de luktar, jag väntar) och kissar och gör det hundar gör mest på promenaden. Energinivån i gruppen är behaglig.

Efter en dryg kilometer kommer vi till badstället och Theo tar sitt första längre dopp. En stunds vattentrask/simning för honom, medan Izaac glatt står och betar och tjejerna går vid å kanten och badar fötterna.

Efter det ställer vi oss i skuggan för att göra ingenting, för att vi alla ska vara lugna och på samma nivå.

Sen går vi hem.

Tydligen är det bilarnas dag idag, för det blev fler bilmöten, de vuxna helt lugna och Hjördis skäller lite, men är rätt lugn hon med. (bilar är annars hennes största antagonister här i världen).

Väl tillbaka på tomten har alla hundarna en bra känsla och när vi kommer in får de sitt ben och lägger sig nöjt att tugga. Hjördis somnar utan att äta sitt...

Skulle jag kunnat gjort något annorlunda?

Självklart, jag hade inte behövt rutit till dem. Jag hade kunnat vara lugn och metodisk. Men även jag blir stressad av publik.

Ibland går det inte som man tänkt, det blir inte som man tänkt, man gör fel, hundarna stressar eller överreagerar. Man själv stressar och överreagerar.

Det viktiga är att vi sedan, går vidare, vänder trenden och faktiskt gör det vi kom för.

Ibland har det hänt att jag gått hem tidigare från en promenad, när jag känner att istället för att lugna ner sig och vara här och nu, varvar hundarna upp sig. Då kan det vara bättre att gå hem, så går man ut lite senare igen.

Självklart så skyller jag inte på tanten, mina hundar ska bete sig när andra människor och hundar kommer, men samtidigt blir det för mycket ibland.

Grannens skällande hund, grannen i traktor slagandes på åkern och en bil och en tant. Det var helt enkelt för mycket för Hjördis, just idag.
Och då blir det gärna cirkus.

Jag delar med mig av detta, så ni ska se, att saker kan hända och det händer oss alla. Ingen är perfekt, långt ifrån.
Jag är nog minst perfekt av alla. Men jag gör mitt bästa och det köper hundarna.

De gör alltid sitt bästa med, så tillsammans gör vi det vi kan, med det vi har. Varken mer eller mindre. Och det är gott nog det.

19149262_1838076426217642_1832206193686341550_n


3 kommentarer

Namn: Maria
Tidpunkt: 2017-06-14 14:02
Känner så väl igen mig i det här och då har jag bara EN terrier, visserligen en irländsk sådan, men ändå Ibland blir det för mycket och hunden klarar inte av det och ballar ur. Inte konstigare än så, det märkliga är väl damens beteende, undrar vad hon hade svarat om hon fått frågan om varför hon stod still och tittade på er? Ibland skakar man av sig en sådan här situation, ibland går man därifrån och känner sig värdelös, man är inte mer än människa. Och hundarna är inte mer än hundar

Namn: Ylva
Tidpunkt: 2017-06-14 14:23
Ja, jag undrade lite vad hon ville o kände mig rätt värdelös där o då faktiskt...

Men, kanske stod hon för att försäkra sig om att hundarna var vildsinta, för med den takten hon sedan gick, förstod jag att hon inte ville komma nära dem!

Och gärna för mig! Jag behöver inte umgås med andra hundar o tanter!

Namn: Maud
Tidpunkt: 2017-06-14 15:32
En tuff dag för dig, men absolut inte något misslyckande av dig. För oss andra är det bara befriande att få veta att vi inte är ensamma. Det här är livet med en terrier, även om jag tycker Aussien är lugnare än den Kerry Blue vi hade för många år sen
Kram, kram

 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S