Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Uppfödar funderingar.

Alla valpar har flyttat. 

Alla små liv är nöjda med sina hem, och mattarna och hussarna har fått att göra!   Mina tröstande ord som uppfödare är att valptiden går fort förbi! Vilket alltid är en tröst.

 

19047113_1833219803369971_51099903_o

För ett tag sen, några månader, läste jag en uppfödare av en annan ras, och i ett annat land,  i ett blogginlägg skriva, att framgång är när man får fram en hund som alla andra uppfödare är avundsjuka på.

Det är helt och fullt möjligt att detta är helt korrekt. Att framgång är att få fram en hund alla andra önskar de hade fött upp.

 

Jag insåg då, att jag nog inte är som alla andra.

 

Sen tog valparna tid och jag hann inte riktigt fundera mer på det. Men i bakhuvudet har detta gnagt mig, och nu känner jag att jag behöver skriva om det.

Först och främst, detta är mina åsikter, ingen behöver känna sig upprörd eller träffad. Jag pratar generellt och jag är inte ute efter någon på något sätt.

Så,

För det första ligger avundsjuka inte för mig. Visst jag är inte övermänsklig eller något jäkla helgon, visst önskar jag med att jag också hade en söderhavs Ö och ett stort slott där jag kunde ha 15 hundar och bara ägna mig åt det hela dagarna.
Men, jag är också väl medveten om att allt kommer med ett pris. 

En söderhavs ö och en riktigt fin hund, kostar. Inte bara i pengar utan i arbete.

Och vem är jag att förneka andra människor framgång för sitt slit??

Så , nej jag blir aldrig avundsjuk när en aussieuppfödare får fram en fantastiskt fin hund. Snarare tvärt om! Jag blir glad!

Ju bättre hundar vi får fram, desto bättre för rasen.

Ju fler desto bättre tycker jag!

Jag älskar att se fantastiska hundar. Välbyggda som rör sig vägvinnande! Då känner jag glädje!


Ofta hör jag också att många uppfödare, i olika raser, föder upp för sig och sin skull.

Och visst, en del av det jag gör är för min skull, för om jag inte skulle tycka det var roligt, skulle jag inte kunna ge mitt allt under 8-10 veckor när valparna bor här. Jag älskar det!

Men, när jag tar beslut om parningar, när jag letar hanar och när jag letar tikar. Ja, då tänker jag: vad tillför denna parning/ hund, rasen.

Vad vinner vi på det?!?

Inte vad vinner JAG på det utan VI som ras.

Jag kan lätt välja bort en hane som har allt jag vill ha, för att redan används 5 gånger...

 

Jag kan lätt tacka nej till en tikägare, för att jag inte tycker att den parningen skulle ge något, för rasen. Utan att jag tycker att tiken inte ska gå i avel. Jag tycker bara att tiken+ Theo är en dålig idé.

Jag skulle ALDRIG tala om för en annan uppfödare att de gör fel val som använder en tik eller en hane. 

Andra uppfödare tror ju garanterat lika mycket på sina parningar, som jag gör på mina. Jag förutsätter att alla som föder upp har en idé och en plan och en väg att nå målet. Så även om andra tar beslut jag inte skulle ta, betyder det inte att de är fel, eller dåliga. Bara annorlunda mot vad jag skulle gjort.

Jag tycker våra olikheter berikar. Vår ras har en varierad genpool, just för att olika uppfödare har haft sin specifika idé om hur och vad en bra hund är.

Även hundägare som bara vill ta en kull på sin tik, och gör det genomtänkt tillför rasen mycket. 

Vi inriktar oss på olika saker, och vi tillför därför olika saker för vår ras.

 

Som jag ser det, har vi rasen till låns, vi avlar i kanske 10 - 50 år beroende på när man börjar och slutar, och under den tiden, har man i sitt uppdrag att stärka, förbättra och fortsätta det utmärkta arbete som tidigare uppfödare gjort.

Och vi gör det på olika sätt och vi får därför fram olika typer av hundar, med olika svagheter och styrkor.

 

Det är mycket "politik" och "mina" och "dina" linjer och hundar i hundavel.

Vilket, jag uppriktigt tycker är ganska tråkigt.

Jag skulle inte vara någonstans, inte ha så mycket som en enda kull, om det inte vore för att kunniga och fantastiska människor valde att dela med sig av sin kunskap och sina hundar.

Varje steg jag tar på min uppfödarväg är i skuggan av de som kom före mig. Jag har allt att tacka för alla fantastiska uppfödares arbete och jag glädjs åt att få råd, tips och ideèr av dem.

Som jag ser det är uppfödning som ett stort knytkalas och om någon har gjort en fantastisk tårta, ja då får vi alla dela på den, för, även om jag "bara" kommer med en sallad, har jag gett det jag kan.

Man behöver inte älska alla, man behöver inte ens tycka om dem.

Men, jag tycker, för rasen och för framtidens skull, kan man vara vänlig och hjälpsam, för vi är alla här av precis samma anledning: vi älskar aussies!

 

Over and out!

 


4 kommentarer

Namn: Birthe
Tidpunkt: 2017-06-09 12:20
Godt skrevet

Namn: Carin
Tidpunkt: 2017-06-09 12:51
Så kloka ord och så på pricken mina tankar och åsikter. Kunde inte sagt det bättre!

Namn: Ewa
Tidpunkt: 2017-06-09 15:23
Huvudet på spiken!

Namn: Maud
Tidpunkt: 2017-06-10 01:09
Är ingen uppfödare, men håller helt med dig. Kram

 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S