Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Münchausen by proxy hos djurägare.

Detta ämne är något, som under en längre tid, jag skulle tro, en 10 år, har gnagt inom mig. Mina första tankar om det hela kom då, jag gick med i ett hundforum på nätet.

Som gammal psykologistudent började oron gnaga i mig ganska snart, när samma personer hade väldig "otur" med sina djur, och att det hände allt för ofta, för vissa.

Jag har under åren som gått, upptäckt hur vissa djurägare har "otur" och konstiga upplevelser. Så, ju mer jag tänkte på det, desto mer kände jag behovet av att skriva om det.

Jag kontaktade mitt gamla lärosäte, Umeå universitet om ämnet, med frågan: Finns Münchausen by proxy hos djurägare, och inte bara hos vuxen - barn.

Svaret jag fick var en ögonöppnare, och det har faktiskt gjorts studier på detta, och det visar sig att ja, det finns. Hur utbrett och hur mycket, vet ingen.

Men.

Först ska jag förklara för er alla vad tusan det är jag svamlar om.

Münchausen syndrom är en psykisk störning som handlar om att vuxna människor söker sjukvård för påhittade sjukdomar, och utsätter sig för ofta långa undersökningar. Detta görs för att patienten skall få sympati och uppmärksamhet (Meadow 1997a, översättning av mig).

Allvaret i sjukdomen kan ta oanade höjder: till exempel ett fall involverade 800 besök på 600 sjukhus och , 42 laparatomier, under en 12 års period (Laurance 1995, översättning av mig).

Vad är då "by proxy", det kommer från engelskan och står för ombud, eller ställföreträdande.

Så Münchausen by proxy, är alltså då en  människa, inte blir sjuk själv utan ett barn, eller i detta fall, som jag skriver om är det djur som är proxy.

Det finns stora svårigheter att diagnostisera sjukdomen, då det är som mycket som ska stämma in, och mörkertalet är väldigt stort.

Gemensamt för människor med Münchausen by proxy, oavsett vilket proxy de använder (barn eller djur) så gör de det alla av samma anledning: uppmärksamhet, sympati, och i viss mån, hjältestatus.

Sjukdomen kan ha olika grader, där det lägsta är att helt enkelt söka hjälp för sjukdom, djuret inte har. Till att faktiskt bryta ben, förgifta eller på annat vis skada djuret. (Munro, Thrusfield 2001 översättning av mig)

Ofta är den sjuka människan mycket påläst om just den sjukdom den anser djuret ha, och kan lätt berätta för veterinär, vilka symptom djuret uppvisar (även om det inte gör det).

 

Viss forskning har gjorts, även om man knappast kan säga att det är mycket, utan mer lite skrapande på ytan av detta ämne.

Munro och Thrusfiled, vid University of Edinburgh, Royal (Dick) School of Veterinary sience, beslutade sig för att undersöka  "non- accidential Injury" hos hund och katt. Det vill säga tillfogade skador för hund och katt, i ett projekt de kallade "battered pets".

Ett anonymt frågeformulär, skickades ut till 1000 slumpmässigt utvalda veterinärer som fanns på listan med medlemmar hos "British Small Animal Veterinary Association".

Av dessa 1000 slumpvis utvalda veterinärer fick forskarna in 448 ifyllda formulär.

Ur dessa 448 formulär identifierades det 9 fall, av vad veterinärer och /eller forskarna ansågs vara Münchausen by proxy fall.

Av dessa fall 9 var 6 hundar 2 katter och ett fall endast ifyllt med "pets" (husdjur). Av dessa 9 fall avled djuren i 5 fall (varav två fall då veterinärer måste avliva djuren på grund av så svåra skador) i 2 fall överlevde djuren och i två fall rapporterades inte utgången.

I ett av dessa fall, där två hundar blivit förgiftade, uppdagades diagnosen först när djurägaren fälldes i rätten för att förgiftat sina barn, och där fick diagnosen Münchausen by proxy.

I ett fall, kontaktades veterinär då treveckors valpar hade krossade skallar. Ägaren bad om upprepade hembesök och erkände till sist att hon skadat valparna. Alla valpar avlivades på grund av skadorna.

Gemensamt för dessa 9 fall var att ägarna var "attentionseekers" och att många av skadorna var gjorda av ägarna. 

Förekomst av "veterinär shopping", dvs byte av veterinär väldigt ofta. Det kan ju finnas många bra anledningar att inte ha samma veterinär hela tiden, men, byte väldigt ofta och många olika veterinärer, är något att hålla utkik för. I ett av fallen då en hundägar brutit benen av sina hundar, byttes både hemadress och veterinär väldigt ofta, vilket gjorde att polisen, trots de visste om henne, inte fick tag på henne.

Så, författarna höjer ett varningens finger ifall veterinärer upptäcker ett djur med skada, som redan varit hos många veterinärer. Det i sig är inget fel, eller konstigt, men tillsammans med annat inom syndromet, är det illavarslande.

Denna undersökning är för liten, för att visa exakt utbredning av problematiken, och diagnostiseringen av syndromet är inte lätt och kantat av många svårigheter. Men, denna undersökning visar, att problemet existerar, även om vi idag inte vet utbredningen av problemet. Och, författarna menar att det är viktigt att börja uppmärksamma detta.

(H.M.C Munro och M.V Thrusfeild, Journal of Small Animal Practice (2001), 42 385-389)

 

Varför skriver jag om detta då?!

Jo, för att jag upplever att på djurforum för hund, katt och häst, finns det ibland individer som man faktiskt kan misstänka lider av detta. De gloriferas ofta av andra, och sig själva och får mer klappar på axeln och hurrarop än vad som är rimligt för det de gjort.

Ofta har djuren diffusa problem, som ingen av de 10 veterinärerna hittat någon lösning på. Men djurägaren kämpar. Hos hästar är det ofta oförklarliga hältor, hudproblem osv osv. Veterinärer, experter och annat kallas ut till stallen flera gånger i veckan och djurägarna får hurrarop och hallelujakörer för att de är omtänksamma och bryr sig.

"Tänk om alla djurägare vore som du!" är något som ofta skrivs i dessa situationer.

Jag skriver inte detta för att ni alla ska sitta och vara misstänksamma mot människor som råkar ha sjuka djur, och som ovan nämt: det är inte 1 sak som gör en misstänksam.

Det är som i den vetenskapliga artikeln jag skriver om  ovan: mannen som förgiftade barn och hundar, kvinnan som krossade skallarna på sina valpar, kvinnan som bröt benen på sina hundar...

Olika incidenter, som är oförklarliga över en period av flera år.

 

Det är många olika aspekter, "många bäckar små". Och, den röda tråden är alltid: uppmärksamhetssökande och behovet av att synas och vara bra, och få denna hjältestatus som är lätt att få på nätet.

Grunden till hela Münchausen by proxy problematiken är ju att (i detta fall) djurägaren söker uppmärksamhet, och omtanke. Och utan det, så är det helt enkelt inte denna diagnos personen har.

Jag har kontaktat lite veterinärer och så, och alla säger samma: detta pratas det inte särskilt mycket om i branschen och ingen har någon riktlinje att följa, vad som ska göras om man misstänker att en djurägare lider av detta.

Jag hade hoppats på att det fanns en riktlinje för hur man skulle göra, för, om inte veterinärerna har det, hur ska man då som vän, eller närstående till en person med diagnosen göra?!

Ja, det verkar det inte finnas något bra svar på... man får nog helt enkelt skriva ner allt, man upplever händer, så man får något mönster i det. Skriva ner, fota och dokumentera, så att man tillsist har så pass mycket på benen att man kan anmäla till rätt instanser. För människorna med diagnosen behöver ju hjälp, och djuren behöver få ett liv som inte kantas av skador och våld.


Ibland...

... är livet så rörigt och kaosartat att det enda som håller mig helt på jorden är hundarna och de aktiviteter jag gör med dem.

Förra veckan, och denna tycks vara lite av kaosveckor, på det rent personliga planet och då är det så befriande att ta en paus från allt och vara med hundarna.

 

Igår kom en sådan välbehövlig paus. Valpkurs med Hjördis.

Hjördis har just nu lagt in en växel i livet som gör att hon retar gallfeber på både människor, katter och de andra hundarna. Jag hoppas det är löp på gång, men visst känns det som om min lilla valp är på väg att bli tonåring.

 

Det var därför extra kul att gå kurs med henne igår. Med på kursen finns också Hjördis syster Tora.

Och mycket kan man säga om de två fröknarna, men gillar varandra, det gör de inte! 

Tora

Tora visar total balans på kursen, foto Mia på Lyckliga Jyckar.

 

Jag vet faktiskt inte varför dessa damer inte tål att se varandra, men, så är det. De tycker inte om varandra helt enkelt.

Men kursen var precis vad jag behövde för att samla energi till min vardag. Roligt var att Hjördis var en naturbegåvning i spåret. Hon spårade som en gud! Det var underbart att se och när vardagen lugnat ner sig, ska damen minsann få spåra! 

 


Att förstå sin hund.

DSC_0191

 

Min hund morrar, vad betyder det?!? Min hund kissar alltid på gammalt bajs, ute, vad betyder det? Min hund sprätter, vad betyder det? Min hund studsar på bakbenen vad betyder det?!?

 

Ja, just nu pågår massa forskning om exakt vad hundens alla ljud och alla beteenden betyder. Om man vill hålla koll på nya forskningsframsteg, rekomenderar jag Per Jensens blogg.

Men, om man vill, i vardagen försöka förstå varför hunden gör vissa saker kommer här några tips, som jag använder mig av. Jag är på intet vis specialutbildad inom området, men, detta är hur jag gör och hur jag tänker.

 

* Hur är hunden när den beter sig på just det sättet jag undrar över?!?
Är hunden förväntansfull, uttråkad, hungrig, trött, rädd.

* När beter sig hunden på detta vis?

Hemma, ute, inne, när den är själv, med kompisar 

* Hur reagerar andra hundar när hunden gör detta?

Blir de ilskna, bryr de sig inte alls

 

Hundar kommunicerar hela tiden med oss och det är upp till oss att försöka förstå vad de vill. Har man en flock, alltså två eller fler, är det intressant att se hur de kommunicerar med varandra.

Man kan genom att luta sig mot modern forskning förutsätta vad hunden INTE vill.

* Hunden vill inte dominera dig.

Visst finns dominanta hundar, men har man sett en sådan "in action" så att säga, råder det ingen tvekan om att den är just dominant, och dessutom... de försöker inte dominera folk, ofta räcker det med andra hundar.

* Hunden försöker inte "ta över" huset, hemmet eller möbler.

Ytterst få hundar strävar efter världsherravälde.

 

Kroppen.

Lär dig se hur hunden bär sina öron, och sin svans. Dessa två kroppsdelar som människor i århundraden velat kapa på hundar är två sätt de kommunicerar på.

Fall dock inte för de vedertagna "sanningarna" som sprids i hundvärlden tex, öronen bakåt = rädsla.

Speciellt inte hos vår ras aussien, de pratar med sina öron och ofta är öronen bakåt en glädje signal, men kan likväl vara en "jag gillar inte detta". Allt beror på vad de gör tillsammans med att de sätter öronen bakåt.

Det för mig till nästa tips: titta på hela hunden, hur är svansen, låter hunden, hur är öronen?

Om en hund studsar runt i yster glädje, ylandes av lycka med öronen bakåt, är det ganska lätt att dra en slutsats att hunden är glad!

Om öronen är bakåt, svansen är mellan benen och hunden morrar, ja, då är den inte glad, då kan man nästan sluta sig till att den känner obehag.

 

Morr.

Hundar pratar, med morrande. De ber människor,  och eller andra hundar att inte komma närmre, eller, för allan del, att få komma ur buren när man är på utställning (om ni någon gång suttit bredvid mig när jag har med Theo, förstår ni precis vad jag menar), eller så är de bekymmrade, eller vill leka.

Och för dem själva är det glasklart att de har olika morr vid olika situationer och att vi, som hundägare ska förstå dem.

Nu är det inte alltid så lätt, men, igen, läs av hela situationen. 

 

Skall

Hundar skäller.

Ofta vill man inte det, och ofta är det något man vill komma till rätta med.

För mig är det viktigare varför de skäller, än att de skäller.

låt mig förklara.

Jag har gårds/jakt och i viss mån vall-terriers.

Deras naturliga beteende är att skälla när någon eller något kommer.

Det är helt okej för mig, men, eftersom jag också vill ha mina trumhinnor intakta, har jag lärt dem att: man inte behöver skälla i 10 minuter.... 
Och det är just när man vet varför en hund gör något, som man, vid behov kan göra något åt det.

Det finns en hel del beteenden som är naturliga för en hund, men inte önskvärda av oss. Skälla kan vara ett av dessa beteenden.

 Ras

Vi har avlat på raser i århundraden, för att få fram mer av vissa beteenden. Vissa saker hundar gör kan vara rasbundna. Alltså, viktigt att läsa rastandard, höra med kunniga, vad har just min ras avlats för, och på vilket sätt påverkar det hundens beteende och sätt att hantera världen. Har man en blandras är det mer att läsa på, för att förstå sin hund och dennes behov.

Ta dig tid!

Sätt dig ner, och studera din hund, eller istället för att när hunden gör något speciellt på promenaden, skynda vidare, stanna upp och analysera.

 

Gå kurs!

Det finns många bra kurser och kursledare inom hunderiet. Sök upp dem, och om inte annat får du se din hund interagera med andra hundar.

 

Sen försöker jag alltid "tänka som en hund".

Det, jag tror, många gör fel, är att vi utgår från oss själva, inte från hundarna.

En hunds värld består av dofter, mat, jakt, tygghet, glädje, sorg osv.

En människas ofta om kläder, vem som sa vad, osv.

Tänk som en hund, men underskatta dem inte. Bara för att de väljer att tolka livet, och världen på ett annat sätt än vi, betyder det inte att de har fel, eller förstår mindre. 

Ofta är hundarna våra spegelbilder. I århundraden har de avlats för att leva sida vid sida med oss, och förstår många gånger mer än vi tror.

DSC_0157

 

 

 

 

Blogghistorik

«september 2016»
tiontofr
01020304
05060708091011
12131415161718
19202122232425
2627282930

Senaste inlägg
Hur tar de andra hundarna det?
Izaac har lämnat oss.
Var i hela fridens namn tar tiden vägen?
8 veckor
6 veckor
5 veckor
Äntligen! :)
3 veckor och internet är nere
2 veckor
Huvudbilder

Senast kommenterade
Hur tar de andra hundarna det?
Izaac har lämnat oss.
Dygn 48
Lyckan av att finna en bra hane
När det oväntade sker.
Jag har varit på berikningskurs, del 2

Arkiv
2019
2018
2017
2016
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2015
    2014