Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Izaac

Nu är det ju sommar, och då tänkte jag ha lite mer lättsinniga inlägg! 

Så här kommer del 1 av 3... en djupintervju med hundarna, först ut är Izaac...

 

DSC_0061

Namn: Pariservikens My Happiness "Izaac"

Ålder: 11 år

År hos familjen: 8 år.

Det bästa jag vet: Hmm svårt, det är så mycket, mat och lek och rumpkli hamnar högt upp på listan.

Det värsta jag vet: Klippa klorna.

Tränar: lydnad mest. Det tycker jag är jättekul.

Min roll i familjen: Mitt jobb är att skälla, "hellre ett skall för mycket än för lite" är mitt motto!

DSC_0048

 

Berätta något om dig själv som alla kanske inte vet:

Jag gillar inte kramar, men älskar att ligga nära, särskilt om någon är sjuk eller skadad.

 

Då trivs jag allra mest:

När familjens pojkar är hemma. Då trivs jag, det är för mycket fruntimmer här på det stora hela. Farbröder som jag behöver lite grabbar!

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Ja, jag brukar vakna vid 5 och tycka att det är dags för lite frukost.

Ylva, tycks inte alls vara av den åsikten, utan ryter något om att "det är för tidigt!"

Så då lägger jag mig med rumpan på hennes huvud, för att vara säker på att hon inte går upp och smyger upp utan att väcka mig, jag är ju lite till åren, och hörseln kanske inte är den bästa, och det är viktigt att inte missa något. Sen går vi upp vid 7.

Tycker jag att de andra sover för länge använder jag min "mullvads stil" och plöjer upp de andra ur sängen. Men två duns faller sömntutorna ur sängen. När alla är uppe är det dags för en av mina favorit grejer, frukost.

Sen är det lite förmiddags siesta.

Sen är det morgonpromenad, och ofta är det jätteskoj, och ibland möter vi någon rolig kompis och ibland finns det hjul-lastare att jaga, och det är kul! Sen går vi hem och får en godbit. Sen sover jag en stund. 

Sen är det lunch! Och nu för tiden vet man aldrig vad som kan hända då! Igår fick vi tillexpempel lunchen utkastad i gräset och gå och leta efter den, ibland får vi den i ben, eller pappersrullar... Man vet aldrig vad den där Ylva hittar på.

På eftermiddagen är det ofta träning, eller promenad, eller så sover jag bara. Ibland vaktar jag baksidan, för de där traktorerna är inte att lita på!

Vid 19 snåret är det kvällsmat och sen är det faktiskt kväll och sovtajm. Ibland tycker människorna här i huset att vi ska gå ut för det är fint, det förstår jag inte meningen med överhuvudtaget, det är kväll och då ska man sova. Det kunde man tro att alla visste.

Izaac i löv

Vad är du riktigt bra på?

Jag är jättebra på att bygga egna bäddar. Lite "bra karl reder sig själv". Jag tar gärna kläder ur tvättkorgar och liknande och "bygger" egna sängplatser, jag tycker jag faktiskt är lite bättre på just det än alla andra i hela världen. Jag menar, de där köpta bäddarna är nog så bra, och fåtöljer och soffor duger, men inget är så mysigt som en egenbyggd bädd.

Izaac

 

Mina favoritmänniskor:

Förutom familjen, och då är ju helt klart killarna de bästa, det säger ju sig självt. Så älskar jag de flesta människor, mormor Ewa är en klar favorit och jag blir alltid lika glad när hon kommer.

 

Till sist, vad har du för tips till ägare av australisk terrier:

Glöm inte bort att ge hunden mat, och att klia den på rumpan.

Izaac i snön

 


Att städa med aussies.

DSC_0152

 

Det finns ju roligare saker i livet än att städa, men, det är ett nödvändigt ont. Här i huset sker städning mellan 2-4 gånger i veckan, beroende på väder.

Och nästan jämt är det samma sak...

Izaac, vår gamle kloke gubbe, han går och lägger sig, i en fåtölj och ligger där, hela tiden då jag dammar, plockar upp och dammsuger... även när jag drar ut den för att dammsuga under och bakom fåtöljen.

DSC_0240

 

Theo har uppfostras väl av Wilma så han lägger sig... mitt på golvet... och blir förfärad när jag kommer nära med dammsugaren, så förfärad att han flyttar sig 10 cm... efter att ha blängt och flyttat sig, runt i rummet cirka 5 gånger, ger han upp och lägger sig i den andra fåtöljen.

 

Rut, ja det är en annan historia. Först följer hon efter en när man dammar och försöker bita dammvippan, sen snor hon leksaker man just plockat upp...

När det är dags att dammsuga, vilket hon avskyr, så står hon 3 meter från dammsugaren och håller koll så monstret inte tar något som hon vill ha.... Hon kan också, då och då springa bort till de, synbart, djupt sovande pojkarna för att få dem att häpna över denna onda tingest som drar omkring på matten och tar alla snygga löv, pinnar, grus och annat som Rut själv så bra tagit in.

 

 

När sen huset äntligen är fritt från grus, dammhästar och annat, är det dags att skura. Rut följer hela tiden med också och plötsligt får båda killarna en väldig spring i benen och måste gå/springa/rulla runt på det nyskurade golvet.

 

När jag går där o skrurar i min ro (eller ro, det var ju en överdrift, medan jag går där och skurar och ständigt säger "Nej, ni får inte gå ut just nu,.... nej, inte där, ....nej mitt nyskurade golv, nej, men, ....kan ni inte bara gå o lägga er?!?" allt medan hundarna far omkring som om livet är underbart och härligt) blir min mopp plötsligen attackerad, då är det katten Puck som äntligen får in en fullträff på sin ärkefiende moppen.

Moppen, anser Puck, är en ovanligt ondsint tingest som det är bäst att sätta alla klor + tänder i och försöka hindra på sin frammarch. 

Kikar någon in igenom ett fönster kan de tro att jag och hundarna har det riktigt skojigt... och dessutom att katten tycker det är lajbans att skura, eftersom han enevetet sitter fast i moppen...

 

Om man är pedant skall man inte ha hundar... det är något jag säger till mig själv medan jag skurar.

 

Sen, när golven är blöta och fyllda med tassavtryck sätter vi oss, hundarna och jag i fåtöljerna och hundarna somnar, mycket nöjda med sin insats!

"Hur skulle hon klara sig utan oss", tycks de tänka, när de med lyckliga suckar, somnar djupt...

DSC_0136

 

 


Vad händer när jag dör?

Rubriken till trots, är detta inte en blogg om livet efter detta, om det finns eller vad det består av. Det handlar om betydligt mer praktiska saker än så, även om en diskussion och efterlivets varande eller ickevarande är nog så intressant.

DSC_0294

 

Det handlar, naturligtvis, om hundarna.

Vad händer med dem om jag trillar av pinn? Har jag en plan?

Naturligtvis har jag det.

I nuläget är jag inte särdeles gammal (beror naturligtvis på vem du frågar, frågar du en 16åring så är jag typ AS-gammal...)  men ingen vet vad livet har i åtanke för mig. Och för mig är det en trygghet att veta, att det finns människor omkring mig som tar hand om hundarna.

Det säkrade jag för länge sedan.

På FB snurrar en mall för oss hundägare där man skriver ner sitt namn, sina hundars namn och vem som skall kontaktas om det händer något med ägaren. Detta tycker jag alla hundägare bör fylla i. Och stoppa där du annars har dina hunds papper. Så det inte är någon tvekan, så att hundarna inte behöver komma i kläm.

 

DSC_0178

 

Detta får mig dock att osökt komma in på ålder. Jag vet att en del uppfödare inte säljer hundar till äldre människor, av just den anledningen att ägarna hinner dö innan hunden gör det.

Själv tänker jag inte riktigt så, livet är fyllt av krokar, uppförsbackar, ond bråd död och annat. Man kan aldrig garantera att leva längre än hunden, även om man råkar vara en frisk person i sina bästa år. Så nej, ålder är inget hinder att få köpa valp av mig.

Själv ser jag mig hålla på med hunderiet ända in i kaklet... när jag är en gammal skrynklig terriertant som håller mig rask och glad tackvare hundarna... De ger mig så mycket, så varför skulle jag vilja sluta?

Människor gör, och kommer alltid göra sina egna val, och det är bra! Men, jag tycker aldrig att man blir för gammal... för något! Jag gillar tex tanten som hoppade fallskärm på sin 90-års dag.

 

Man är så ung som man känner sig!!

DSC_0137


Behovet av balans i vardagen.

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om hundars behov av återhämting, något som oftast glöms bort lite. När jag läste vad min vän Mikael skrev på sin fb:

"Det är så himla lätt att berika en hunds liv. Man kan bara göra små saker då och då, inte behöver man träna jämt och ständigt (om man inte vill förstås)"

 

Då tänkte jag, "hmm... det är ju balansen mellan vila och att göra något som är viktig, inte bara det ena eller andra."

DSC_0099

Som Mikael skriver ovan, det är inte svårt att berika hundens tillvaro, att ge den en  silverkant på vardagen. Vi som har terriers som också användes som gårdshundar har det ganska "lätt", en tomt, en hög plats att sitta på och hoppla, hunden kan roa sig en hel dag genom att vakta och jaga bort inkräktare och hot från tomten.

Ofta har de ju en hel del jakt i sig, och spår är fantastiskt för att fylla det behovet.

I vardagen, om man bor i stan, kan det vara att ge hunden ett jobb på en bit av promenaden, att bära något tex är en ypperlig grej.  Jag preppar ibland promenadstråket med nya dofter (citron, chili, kanel, äcklig "besk" en snaps ingen dricker m.m) någon timme innan hundarna går där och genast berikar man deras tillvaro.

Oftast behöver man inte göra jättemycket, ta med hunden/hundarna, till en helt ny plats, ge mat på ett nytt sätt (i toarullar eller gamla mjölkpaket), det är bara din fantasi som sätter gränserna där.

Det viktiga är att man ser att hundarna utmanar sig själva lite, och att de faktiskt har kul. Att ge mat i en toarulle till en hund som inte ser meningen med det, är ju rätt meningslöst, ingen har kul på det viset. Det viktiga är ju att man ser till hunden man har framför sig och inte vad andra gör eller förväntar sig att du ska göra.

DSC_0100

Ibland har man perioder då man gör mycket med hundarna. Vi har haft en 3 veckors period med väldigt mycket för hundarna, först hundbesök i en vecka, sedan djurexpo, besök, kalas, veterinärbesök m.m

Och jag har sett att hundarna behöver extra vila nu. Från och med i söndags till och med på lördag kommer inget extra spännande att hända här. Ingen tur till stan, inget spår, inga besök, eller kalas... Utan vanlig vardag med mat på bestämda tider, och promenader på bestämda tider.

Rut som har varit väldigt uppskruvad efter hundbesöket och inte riktigt varvat ner, började lördagen med att sova. Sen sov hon hela söndagen, och på söndagskvällen (igår) gick vi och lade oss tidigt och idag sov alla hundar 40 min längre än vanligt.

Hon har äntligen släppt förväntingen att det ska hända något HELA tiden... För hundbesöket var så kul att hon bara lekte och lekte och lekte. Det är lätt att tro, att bara för något är roligt, är det inte uttröttande, men så är det ju naturligtvis inte. Något som är kul är kanske mer uttömmande än något hunden "måste" göra, som tex trim. Därför att de ger 100% när de har kul, behöver de tid att ladda upp sig igen.

Jag trodde, i min enfald att Rut skulle sova i några dagar efter besöket, men icke sa Nicke. Då var hennes "förväntningsknapp" påslagen och hon ville att saker skulle hända hela tiden. Hon sprang och hämtade leksaker och formligen slog dem i huvudet på pojkarna, som, ville vila upp sig.

I lördags slogs alltså den knappen av och damen vilar alltså nu. 

Och det är behövligt, att ha vardag, att kunna vila sig när det behövs och inte störas av massa måsten, att hundarna fortfarande får komma ut och få daglig mental stimulans, är inte ett hinder, det de inte behöver är något extra.

För på samma sätt som hundarna behöver berikning, behöver de också återhämta sig från den. Få en chans att varva ner, smälta nya intryck och "bara vara".

Att få en stabil hund handlar just om det, också. Inte bara, en mentalt stabil hund har generna för det, men, de har också ett liv och en vardag som är balanserad.

De har tillräckligt mycket roligt som händer att de kan vara förväntansfulla, och tillräckligt med vila så de kan återhämta sig.

En hund som aldrig får återhämta sig, blir stressad. Och det är ju bara att titta på sig själv, är man stressad är man kanske inte precis den mysigaste människan att umgås med. Stress är ett problem som kan få den mest välbalanserade hund att ha kort stubin.

DSC_0070

Hundägande är som livet i stort, en balansgång. Det är viktigt att hundar lär sig att ha "tråkigt", att de är trygga nog att kunna vila upp sig.

På samma sätt är det viktigt att vi ser till våra hundar, att de får utlopp för sina behov, vad de än må vara: jakt, apportering, sök, lek, vakt.

Att ge hundarna chansen att göra det de är avlade för, det de har behov för är också ett sätt att bygga upp sin hunds självförtroende, att ge dem utmaningar som de klarar av gör en hund riktigt stolt och lycklig.

DSC_0132