Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Varför har du hundar?

Ja, den frågan har jag fått en del på den senaste tiden.

Varför? 

Ja, enkelt kan jag erkänna: för jag vill. 

Helt egoistiska själ, jag drivs inte av att göra världen till en bättre plats genom att rädda vilsna hundar, det finns absolut de som gör det och dessa människor ska ha en stor eloge.

Jag tillhör inte dem.

DSC_0142

Jag har hundar för att jag mår bra av det, de får mig att bli en bättre människa och att må bättre.

Det betyder inte att jag inte har ett ansvar för dem, för det har jag, men, jag skaffade hund för att jag ville det, för att fylla ett syfte för mig.

Att skaffa hund innebär så mycket, glädje, sorg, och allt däremellan.

Finns ingen som kan trösta som en hund, när de sakta torkar dina tårar, eller kryper intill för att visa: "jag finns här för dig".

Och på samma sätt som de ger villkorslöst till mig, vill jag ge dem allt jag kan för att de ska få ett så bra liv som möjligt. Det betyder inte att det måste kosta massor, naturligtvis gör det, det ibland också, det kan jag inte förneka. Wilma kostade en hel del pengar faktiskt. Och jag kokar egen mat till mina hundar, vilket jag inte gör för att spara pengar om vi säger så.

Men, det mesta jag gör med hundarna är gratis, det kostar bara tid, och energi från mig, men ger mig minst lika mycket tillbaka. Att umgås med sina hundar, att studera dem, att leka med dem, att gå ut och gå, att spåra att "bara vara", är inte dyrt men värt mer än vad pengar kan ge.

Hundarna är min hobby, min fritid och mitt "frirum". Efter en jobbig dag, helg eller vecka, kan några timmars utevistelse med hundarna fylla på min energi och jag har många, många gånger sagt att det är tack vare hundarna jag inte blir tokig.

När jag går ut och går med hundarna är det de och jag, när jag tränar med hundarna är det de och jag. Mobilen lämnas hemma och vardagen får ta och ställa sig i kö.

Nå, när jag har haft liknande utläggningar för de som frågat kommer senare frågan: 

Varför vill du föda upp?

Ylva

Bra fråga! 

Jag tror att mitt svar är mitt, och alla andra har sina idéer och svar på den frågan. Det finns lika många olika anledningar att föda upp som det finns uppfödare.

För mig är det ganska enkelt varför jag nu valt att satsa på avel.

Jag älskar rasen australisk terrier, det finns ingen bättre hund för mig. Och jag tror dessutom att jag med mina idéer och mina tankar kan ta tillvara det arv som uppfödare före mig lämnat efter sig, och aktiva uppfödare fortsätter att lämna efter sig.

Jag tror att jag kan ta tillvara på det andra börjat på och förvalta, och tillviss mån förbättra det som finns.

Jag har en målbild, en målhund om vi säger så, och det kan jag genom välplanerat arbete komma fram till, om en 20 år eller så.

Jag har ingen brådska. Jag tar en dag i taget, jag planerar massor, men, livet och verkligheten och inte minst Moder Natur har också sina planer. Och det är väl det som är spännande.

Som uppfödare får du chansen att göra och inte bara tycka, och det passar mig ypperligt.

Jag får dessutom lära mig mer än vad jag någonsin drömde om, inom vår ras finns det fantastiska människor som delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper och jag känner mig oerhört previligerad att få ta emot lite av all denna kunskap.

Det är få saker i mitt liv som kännts så rätt som detta med uppfödning. Det är, när jag tänker efter bara 1 sak som kännts så självklar och naturlig innan och det var när jag läste på universitetet. Om inte mina studielån tog slut, skulle jag nog varit kvar där än, och läst fler kurser och vidgat mina vyer ytterligare. Nu har man bara 14 terminer man får låna, och det gjorde jag.

Och nu har jag funnit en annan plats som känns lika självklar för mig. En plats där jag hela tiden får chansen att lära mig nya saker, hela tiden får chansen att förbättra mig, mina kunskaper.

En chans där jag städigt får infrågasätta det jag "vet".... mina fördomar, och mina åsikter ifrågasätts och förbättras och gör mig mer ödmjuk.

För mig ligger det ingen prestige eller så i avel. Jag ser det som vi alla strävar mot samma mål, men har olika vägar dit, och så ska det vara. Olika människor och  kennels  ska ha olika typer, idéer och planer med sin avel. Alla vinner på det.

Jag mötte häromsistens en uppfödare som fött upp i över 40 år. Han sa:


"Jag kan inte förvänta mig att andra ska föda upp de hanar jag vill ha. Således sparar jag både tikar och hanar som jag tror på."

En klok tanke absolut, men, samtidigt, har jag stor tillit till andra inom min ras. Det finns fantastiska hundar därute som jag lätt skulle kunna använda utan att tänka två gånger. Och dessutom litar jag på andra uppfödare.

Som ny, känns det oerhört viktigt och som en sann ynnest att faktiskt kunna göra det. Att kunna vända mig till de som är klokare, mer erfarna och kunniga och lyssna på dem och få den hjälpen. Det finns flera uppfödare därute som jag litar helt på. Naturligtvis kan vi ha olika åsikter om saker, men jag skulle känna mig bra korkad om jag trodde att jag visste mer än de.

Jag vet att alla raser inte har det så, men inom australiskterrier har jag inte blivit annat än oerhört bra bemött, och dialoger har varit öppna och lärorika.

Jag ser fram emot mitt kommande hundår med parning och valpar och allt vad det nu innebär, och jag känner en trygghet i att ha flera "gamla rävar" att luta mig tillbaka på.

 

 

Blogghistorik

«februari 2015»
tiontofr
01
02030405060708
09101112131415
16171819202122
232425262728

Senaste inlägg
Hur tar de andra hundarna det?
Izaac har lämnat oss.
Var i hela fridens namn tar tiden vägen?
8 veckor
6 veckor
5 veckor
Äntligen! :)
3 veckor och internet är nere
2 veckor
Huvudbilder

Senast kommenterade
Hur tar de andra hundarna det?
Izaac har lämnat oss.
Dygn 48
Lyckan av att finna en bra hane
När det oväntade sker.
Jag har varit på berikningskurs, del 2

Arkiv
2019
2018
2017
2016
2015
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars
  •    Februari
  •    Januari
  • 2014