Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Varför har man hund?

Jag tror vi hundägare, alla har olika anledningar till varför vi har köpt hund.

Kanske är det något vi alltid drömt om, kanske är det ett nytt intresse nu när barnen är vuxna. Kanske halkade man in på hunderiet på ett bananskal då bästa kompisen/sambon/föräldrarna höll på med hund.

Hundar ger så oerhört mycket, och det finns, är jag övertygad om, en ras för alla, MINST en. Kanske 2, 3 eller 5 också.

Det finns olika typer av hundar, för olika faser i livet.

Ingen är sämre än någon annan, bara för att en huntyp eller ras inte alls passar mig, är det inte en dålig hundras eller hundtyp.

 

De flesta renrasiga hundar som säljs i Sverige idag, säljs som sällskapshundar. Om man kikar på kontraktet man skrev på när man köpte hunden, står det i 9 fall av 10: till sällskap.

Hur kommer det sig då, att sällskapshunden har fått så dåligt rykte?

 

Hur kommer det sig att man säger lite skamset att ens hund "bara är till sällskap".

Missförstå mig inte.

Jag tycker det är jätteviktigt att man ger sin hund utlopp för de behov den kan tänkas ha. Att bara gå 1 km promenader 2 gånger om dagen o sen inget mer, är knappast något någon hund blir glad av.

Att låta en arbetande hund "bara vara" och sitta hemma hela dagarna är inte en god idé.

Man bör skaffa hund efter vad man själv tycker är roligt att göra.

Jag tycker det är superkul att människor både tränar och tävlar med sina hundar. Jag hurrar när vänner, och bekanta står på prispallen i vilken tävling som helst.

Jag uppmuntrar folk att prova olika grenar inom brukset, eller spår eller vad man nu kan hitta på.

Jag tycker det är fantastiskt att se arbetshundar i action. Att se jakthundar utföra det jobb de är avlade för.

Jag blir varm i hjärtat av det samspel ett riktigt bra ekipage kan visa i olika hundsporter.

Och jag älskar när "udda" raser visar vart skåpet ska stå i brukset.

 

Men, det motsätter inte att sällskapshundarna har en väldigt viktig roll.

Att man tränar, tävlar och har mål för sig o sin hund är bra, och jag förstår inte riktigt hur det har kunnat bli en motstättning från det till sällskapshunden.

Man kan träna hund och ändå ha sällskapshund, och man kan ge hunden allt den behöver utan att stå på en prispall. Det ena motsätter inte det andra, och ska absolut inte behöva göra det. 

 

En sällskapshund är inte "bara". En hund är faktiskt aldrig "bara", oavsett vilken ras, ursprung eller uppgift den har.

Att vara sällskapshund är också ett jobb.

 

Att följa med överallt, att stötta när ägaren är svag och att roa när ägaren behöver sig ett skratt är ett jobb som våra hundar gör och som är ovärdeligt.

Många människor som genomgått olika sjukdomar säger: "jag skulle aldrig klarat det utan min hund."

Hur kan det vara "bara" att rädda en människas liv?

Att få följa med överallt i olika miljöer kan vara otroligt givande för en hund. Att träffa olika människor kan göra dem väldigt trötta och nöjda.

Jag tycker vi ska våga vara stolta över våra sällskapshundar, oavsett vad vi gör med dem.

Livet är inte en tävling, och hundägandet ska inte heller vara det.

Hundägandet ska framförallt vara kul. Gillar man att tävla och hunden också gör det, så är det väl jättebra att man faktiskt gör det.

Gillar man inte att tävla, så behöver man inte det.

Man får inte glömma bort att det ska vara kul att ha hund. 

För mig är hundarna avkoppling, oavsett om vi står på en apellplan, är ute i skogen eller har gosat ner oss i soffan.

Jag tycker man är fel ute ( eller som det så passande heter på engelska "barking up the wrong tree") om man inte ska våga göra något med sin hund, eller att man inte vågar vara med i en diskussion, för att man "bara" har hunden till sällskap.

Kanske är det så att när det går prestige i hundägandet, som behovet finns att göra skillnad på "vi" och "dom".

För mig är det ingen skillnad.

Så länge vi mår bra, så länge hundarna mår bra och får det de behöver, tycker jag faktiskt inte att något är bättre än något annan.

Hur kan vi vara säkra på att den brukshund som tävlar i elitspår har ett bättre liv än det kullsyskon som aldrig tävlar, men som lever ett spännande liv på landet med massor av träning?

Hur kan vi vara säkra på att utställningschampion hunden har det bättre än det kullsyskon som bor ihop med en tant och aldrig behöver vara ensam och aldrig behöver konkurera?!

Alla har hund på sitt vis, och vad du gör med dina hundar, ja det skiljer sig från vad jag gör med mina.

Vad jag tycker är viktigt, tycker du är en struntsak.

Men varken du eller jag är "bara" och det är inte våra hundar heller.

 

 

 

 

Blogghistorik

«juni 2014»
tiontofr
01
02030405060708
09101112131415
16171819202122
23242526272829
30

Senaste inlägg
Hur tar de andra hundarna det?
Izaac har lämnat oss.
Var i hela fridens namn tar tiden vägen?
8 veckor
6 veckor
5 veckor
Äntligen! :)
3 veckor och internet är nere
2 veckor
Huvudbilder

Senast kommenterade
Hur tar de andra hundarna det?
Izaac har lämnat oss.
Dygn 48
Lyckan av att finna en bra hane
När det oväntade sker.
Jag har varit på berikningskurs, del 2

Arkiv
2019
2018
2017
2016
2015
2014
  •    December
  •    November
  •    Oktober
  •    September
  •    Augusti
  •    Juli
  •    Juni
  •    Maj
  •    April
  •    Mars