Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Tiden bara rusar iväg

Det är redan 11e maj!

Tiden rusar fram och snart är sommaren här. Fast just denna vecka har både sol och värme lyst med sin frånvaro.

Nå både jord och träd behöver regnet så det är väl bara att tacka och ta emot.

Jag läser en bok för tillfället om hundar, hur de funkar, våra relationer människa- hund.

Och så tänker jag lite på fördomarna som finns, vem som "får" och "bör" ha hund.

Om man spenderar en stund på internet och läser på hundforum. Om man lyssnar på människor man möter i sin vardag. Finns det väldigt många åsikter om vilka som passar att ha hund och vilka som inte gör det.

Ofta är dessa åsikter grundade på hundägarens, ålder, vikt, kön, sexuella läggning m.m

Och ofta är det de som själv aldrig fött upp en kull som har mest åsikter och de som för fram sin sak mest högljutt.

Självklart, som uppfödare måste man sätta de gränser man själv känner sig bekväm med. Man har lagt ner massor med arbete på sin hund på sin kull och vill det bästa för sina valpar.

Själv har jag också mina begränsningar på vem jag kan tänkas sälja till.

Det har dock inget med ovanstående saker att göra.

För mig är det viktigt att man förstår vad en terrier är. Att man inte tycker att burförvaring är bästa sättet att få hunden rumsren. Att man tänker igenom sitt köp.

Inte hur mycket man väger, vad man tror på, ålder eller hur man mår.

Jag är övertygad om att hundägandet kan hjälpa människor. Och jag tycker inte våra egna fördomar ska begränsa oss.

Alla har inte samma åsikter om allt. Och det är okej. Att jag sköter mina hundar på mitt sätt. Och du dina på ditt sätt. Gör inte dig bättre än mig, och inte mig bättre än dig.

Så länge hunden /hundarna mår bra, får ägaren vara tjock, smal, gammal, ung, kvinna, man osv osv.

Det viktigaste är, att vi lyssnar och är lyhörda, för vår hund, och för vår omgivning. Oavsett från vilken bakgrund vi kommer.

 

Hundägandet ska vara lustfyllt. Vi ska ha fler bra dagar än dåliga, och vi ska få ut något av det.

Du är inte en dålig hundägare för att du och din hund inte funkar ihop.

Kanske har man valt fel ras, kanske är det fel individ. Man kan älska sin hund, men inse att det inte funkar.

Det är aldrig ett misslyckande att omplacera en hund.

Det valsar runt olika "kloka" texter på sociala medier som jämför hundar o barn.

De gör mig förbannad. Ett barn är inte en hund. Och en hund är inte ett barn.

De är våra familjemedlemmar, och vi ger dem kärlek och omvårdnad. Och jag skulle göra allt i min makt för att hjälpa mina hundar.

Men de är inte mina barn.

Vi har en omplacering. Izaac, han var mycket älskad i sitt förra hem.

De insåg vad som var bäst för honom. Märk väl, inte för sig själva, och de omplacerade honom.

Det är en större sak att göra än att behålla en hund som inte funkar i den miljö eller med den familj den lever i.

Att se hundens bästa, före sitt eget är stort. Att ge hunden en chans till, att få leva det liv han/hon är värd.

Att ge människor dåligt samvete för man tänker på hunden och ger den en andra chans gör mig förbannad.

Naturligtvis, är hundar inget "slit och släng". Det är aldrig okej att "avverka" djur för de inte passar en.

Men, de som tror, tycker och har "slit och släng" attityden är faktiskt inte den största andelen av dem som omplacerar sin hund.

Det är jädra lätt att sitta i sin trygga stol, och tycka massor.

"jag skulle aldrig..."

Men, vi vet inte vad livet bjuder på. Vi kan inte se inte i framtiden.

Att döma andra människor, och säga att det är fult att omplacera, att de är dåliga hundägare för de inte ser ut o lever som vi, det är skamligt!

 

 


1a maj,

 

vardag i april 002

Efter en dryg vecka med soligt och varmt väder har vi nu kalla vindar som drar in och regn och till och med snö.

 

Livet med vår flock är ganska väderorienterat faktiskt. Soliga dagar är både människor och hundar ute och gör massor, tråkiga, regninga, gråa dagar som denna, ja då är vi inne och passar på att vila (hundarna) och städa och fixa med praktiska saker (människorna).

vardag i april 071 

Vår älskade underbara "drotting of fucking everything" Wilma, älskar att ligga ute i solen såhär på våren och njuta av värmen och naturen. När det blir varmare, drar hon sig till skuggan och lägger sig i en stol och så ser vi henne inte mer den dagen! ;) Hon tillbringar timtal med att vara ute på sommaren. På vintern går hon inte ut mer än nödvändigt (och knappt det).

vardag i april 027 

Izaac vår stora, snälla farbror är en fröjd att ha med sig på promenad dessa dagar! ;)

 

vardag i april 041 

Så fort det blir varmt så badar vi, både jag och hundarna brukar plumsa i, i bäckens kalla, klara vatten.

 

vardag i april 018

Rut spanar på måsar.

För mig är livet på landet med hundar livskvalité. Det är för mig värt mer än alla lyxvåningar i storstäder i världen.

Lyckan är att gå upp en varm sommardag och äta frukost ute i det gröna med sina hundar omkring sig. Eller en höstdag i skogen med spår och skoj för hundarna.

Jag tror, helt ärligt, att hundarna gör mig till en bättre människa. De har gjort mig mer tålmodig, de hjälper mig när jag har det tungt och de tar ner mig på jorden.

En terrier erbjuder dig alltid en ny möjlighet, du inte trodde fanns.

 

Jag älskar mina hundar. Alla 4 lika mycket, men på olika vis. På olika vis, för det är 4 helt olika individer. Trots samma ras, trots att de har många likheter, både till utseende och beteende, är de tydligt 4 olika individer.

Jag vet deras styrkor, och deras svagheter. Jag vet att Izaac är för stor svankryggig osv, att Wilma är sjuklig (hon är rätt snygg annars, för tanig svans, inte tillräckligt med päls eller muskler), att Theo har för ljusa ögon, en vek mellanhand i höger framben, ful svans, att Rut att har ful svans, lite stora ögon...

Jag känner till deras svagheter för det är mitt ansvar. Det betyder inte att jag inte älskar dem, ELLER tycker de är vackrast i världen. För det gör jag.

Privatpersonen Ylva, ser hundarna som världens bästa. Alla 4. Alla 4 är de vackraste, mest underbara hundar som gått på denna jord.

Uppfödaren Ylva, ser deras svagheter och styrkor. Jämför dem med rastandard och hundar vi ser idag. Söker efter det rastypiska och är oerhört pedandisk med detaljer (tex plockade jag Theos nacke med pincett efter ha gjort misstaget att använda kniv på den... det tog 3 timmar...).

De som känner mig kan bli lite förvånade över det pedanteri jag kan visa med hundarna. Men, för mig kan jag aldrig vara för noga, även om det tar mig en dag att rätta till ett fel jag gjort.

Som uppfödare är det ett pussel. Hunden ska se ut, och vara av den typ man vill ha. Den ska dessutom bete sig som den typ man vill ha.

Jag ser med glädje fram emot det kommande arbetet med att avla. Och kan knappt bärga mig inför den resan, att se vart hundarna och kärleken till världens bästa ras för mig.vardag i april 002