Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Vardagen och lite genetikfilosoferande

Hurvas! Vad kallt det blåser, hundarna vill bara gå långt på morgonen. Sen räcker korta turer ute.

 

Fast just idag, har de fullt upp.

 

Trädgården är fylld med gubbar som ska bygga tak till en ligghall till korna.

Det var nära att trädgården fylldes med kor också, eftersom det var ett stort hål i staketet. Som tur var, lyckades vi undvika denna potenitella fara, till min stora glädje.

 

Theo hade en olycka och har skadat en tand i lite häftig lek med frusen boll. Vi ska till veterinären och så får vi se hur det går. Kanske blir han lite tandlös, men huvudsaken är ju att han mår bra. 

 

Jag har fått fina uppdateringar får valpköpare och det är så härligt att ni trivs med era hundar, och fina har de bilivt också! 

 

Vi har lite kurser och träffar inbokade, och jag har, äntligen, kursen som ringsekreterare inbokad under våren.

Livet trillar på och jag ska försöka få till en liten vinterpromenad framöver, mer om det i framtiden.

Vi åker upp till Stora Stockholm också, och det ska bli spännande.

Livet rullar på, i 150 här och så är det väl ibland. Hundarna trivs med livet, Hjördis utvecklas och jag har tränat mycket skvallerträning och kontakt med henne. För hur viktig är matte egentligen, när det finns så roliga kompisar hemma?!

 

Theo i Märtas ålder.

Theo 6 månader.... Många av valparna är väldigt lika sin far, till min stora glädje.

....

Genetik är ett ämne där man hela tiden vill veta mer.

Det är också ett ämne som rent vetenskapligt utvecklas.

Man ser farorna med stängda populationer och man kommer också på sätt att lösa problemen som uppstår.

Inom hundaveln är därför Finland ett framgångsland. De har många projekt för att utöka genpooler och avelsbaser, avla bort problem och helt enkelt rädda raser.

Ett exempel är Pincherprojektet som nu har några år på nacken.

I norge jobbar man hårt med att rädda Lundehunden, i det sk krysningsprojektet

I Sverige diskuteras stövarnas avel och jag vet att det är många väldigt duktiga, och engagerade människor inblandade för att bevara raserna utan att tumma på hälsa, men ändå bevara den genetiska brädden som behövs.

Jag tror att vi alla, även raser som just i dagsläget inte är i den största nöd, behöver fundera på detta. För utkorsningsprojekt är ett bra sätt att rädda en ras. Att bredda avelsbasen och att faktiskt kunna bevara de raser vi har idag. Vissa raser behöver dra klockan tillbaka då det faktiskt gått överstyr och med ett väl planerat projekt kan man det.

 

Jag hör ibland uppfödare ropa att det är "enkla" "quickfix" att starta ett utavelsprojekt.

Jag tycker helt tvärt om. Det krävs oerhört mycket kunskap att sätta igång ett projekt och det krävs ett gott öga till hundar.

Vissa människor föder upp i 50 år utan att kunna se hur en bra hund ska se ut. Andra kan det redan innan första kullen är född.

Man måste kunna se framför sig hur det kommer att bli.

Jag tycker det är spännande och följer med glädje de projekt som pågår ute i världen. Nederländerna jobbar hårt med att bevara inhemska raser.

Att följa dessa projekt. Från valet av hundar att använda till deras avkommor, till avkommornas avkommor osv. Är oerhört lärorikt.

Man ser hur lätt utseendet skapas och även om detaljer som är rasspecifika kan ta tid så oftast, gör det inte det. Och man skapar en hållbarhet i renraserna.

 

Jag vet att detta kan ses som kontroversiellt. Men, om man tänker ett steg längre så är det inte det.

I nuläget tycker jag inte aussien behöver det, men framöver?! Absolut. 

Sen tycker jag, att man säg vart 5e år skulle ha en inmönstring i ALLA raser.

En specialutställning där hundar som faktiskt ser ut som en viss ras får komma och mönstras in.

Nej, jag stödjer absolut inte skitavel och köksavel och oseriösavel. Tvärt om.

Men om man skulle på regelbunden basis få hundar som ser ut som en ras, beter sig som en ras och är som en ras, att faktiskt få en ok stämpel i rumpan, och sedan används skulle avelsbasen breddas naturligt och man skulle inte behöva så många utavelsprojekt.

Men dessa tankar och idéer kräver att uppfödare verkligen kan sin genetik, och nedärvning,

Det kräver att man kanske tar en kull på hundar som inte blir champions men på sikt ger något för rasen.

Detta är bara jag som filosoferar, tänker utanför boxen så att säga, det kanske skulle vara omöjligt att genomföra, eller bli skitdåligt.

Men, faktum är, idag står vi med renrasiga hundar som inte klarar av de mest basala saker som att andas, tvätta sig i rumpan eller röra sig naturligt.

Överdrifter har blivit normaliserat och jag känner att gränsen för vad som är etiskt försvarbart ibland överskrids.

Och jag känner att nya idéer behövs, för hundarna och för hundägarna och för alla.

Har du någon bra idé?? Jag är nyfiken att höra! Ett spännande ämne - hur räddar vi renraserna?!


Vinnarna i tävlingen.

Höstfototävlingen är avslutad och vinnarna har fått sina priser skickade, de som ska till USA och Norge, kanske ännu inte kommit fram. Men förhoppningsvis är de svenska priserna framme hos vinnarna.

Fört ut är Anette Andressons foto på Fastlove's I am Saying Yes, Yessi.
En fantastisk bild som vi alla var ense om var en solklar vinnare:

Bästabild

Anette och Yessi är aktiva på kurser och utställning. 

 

I kategorin "mest gillade" hade vi två vinnare med samma mängd gilla-markeringar.

The Farm's Start Your Engines, Indy läser tidingen med hundvakten Elisabeth Johansson. Carin Sandahl är ägaren och Indy är far till vår sago-kull.

Mestgillade2

 

Bild nummer två i denna kategorin är Lene Wilsgaar Antonsens egenuppfödda tös Alvolin's Geisha när hon hjälper till med höströjningen i trädgården.
Geisha är Theos dotter och en fantastiskt fin tös. Vi kommer med glädje följa hennes framfart i Norge.

Mestgillade

 

Sist, men inte minst är vinnaren med den roligaste bilden. Den kommer från USA och ägaren Monica Stratman Stross två gossar Chase och Archer har tagit sig ett höstbad:

Roligaste

 

Grattis till vinnarna och stort tack till alla som ville delta! 

 

Vi kommer ha lite regelbundna fototävlingar och annat framöver, och som vanligt kommer jag att posta det här i bloggen. Så håll utkik!

 


Nää, det är inte svårt.

Att ha hund.

Ibland kan det vara jobbigt, lite motigt. Ibland kan man ha problem man behöver hjälp för att lösa.

Men, i grunden är hundägande inte svårt.

Att skaffa hund, att köpa sig en familjemedlem är naturligtvis ingen mänsklig rättighet. Det är ett ansvar och en förmån.

 

Man har förmånen att ha en fantastisk individ i sitt hem. En individ (eller för all del flera) som ger ofantligt mycket tillbaka.

DSC_0583

 

På sociala medier idag  skrivs det mycket ofta väldigt moraliserande, och kommer du med en fråga om vilken ras som passar just dig i ett hundforum, kan du hoppa upp och sätta dig på att du kommer få minst ett (ofta mer än hälften) svar att det är bättre att du skaffar dig en leksakshund, än en riktig, för du tycks ju inte veta vad hund innebär.

 

Det är så in i bängen dumt och fåningt. 

Jag är övertygad om att 98% av Sveriges alla hundägare, och de som planerar att köpa hund, gör ett asbra jobb.

Jag är helt övertygad om att även om de då och då stöter på problem i vardagen så är de smarta nog att lösa dem. Ibland med hjälp ifrån andra, men det är fortarande problemlösning.

Naivt?

Nä, jag tror inte det.

 

Jag är nämligen inte av den åsikten att mitt sätt att ha hund, är det enda rätta. Vilket gör att jag tror att de flesta klarar av att ge en hund ett riktigt bra liv. Även om de inte gör det som jag hade gjort.

För resten av världen är inte jag, och således gör de inte som jag.

Jag är oerhört trött på att i socialmedia läsa förlöjligande av andra människor som har andra krav/förhoppningar/önskemål med sitt hundägande än andra.

Jag är också oerhört trött på den bild av perfektion som många gärna stoltserar med i sociala media. Som inte är sann.

Någonstans.

Som andra människor vet inte är sann...

 

Men ändå ska det skrivas att deras hundar får 6 timmars promenader om dagen och sen träning, massage, berikning, trix träning och allt vad det är.

När de de facto bara går runt kvarteret.

 

Jag är oerhört trött på att hundägandet målas upp som något stort som kräver minst en doktorsexamen för att klara av (ofta av personer som inte själva ens har närmat sig ett universitet).

Att ha hund ska vara kul, det ska vara lätt och det ska ge dig något.

Ok, jag är den första att erkänna, valp och unghundstiden, är inte den roligaste. Men, det går ju över. När hunden är 2 år är den vuxen.

Och har man en ras som aussien, som lever minst ytterligare 10-11 år, om allt går bra. Ja, då är den tiden en fis i rymden.

Det arbete och den tid man lägger ner på valpen och den unga hunden, det får man tillbaka tusenfallt när den är vuxen.

Hundar är, om man vill använda sig av ordspråk och idiom, en krydda i tillvaron.

Det finns alltid någon där för dig. Och de ger så mycket tillbaka.

Vad  än proffstyckare på sociala media vill påskina, så är det  inte raketforskning.

Hundar är ganska enkla individer.

De vill ha:

kärlek

närhet

mat

motion

och en berikande vardag.

 

Beroende på ras, kan en berikande vardag vara allt från att jaga älg och björn i skogen till att värma husses och mattes fötter i rullstolen.

Att hjälpa sin människa i vardagen är ett viktigt jobb, som många hundar, helt oombedda gör.

 

Hundar ger så mycket och att inte våga ge sig på det, för att det idag råder någonslags präktihetspanik inom sociala medier är dumt.

Är du sugen på en hund?
Har du alltid velat ha en hund?

Köp en! 

 

Gör du din läxa och letar noga, SKK har en lista här på raser som finns i Sverige, efter en hundras som du gillar ja, då önskar jag dig lycka till och njut!

Livet med hund är fantastisk!!!

 


Om man vore hund... filosoferande och bokrecension

Om man vore hund, tänk så enkelt allt skulle vara

.... det brukar jag tänka då och då.

 

Det vore ganska skönt, visst? sova när man kände för det, leka en hel dag, glatt slita sönder kartonger i jakt på lunch, jaga råttor, brottas med katter... Någon annan som fixar maten och dessutom diskar efteråt.

 

Men så tänker jag, jag är rätt glad att vara människa, och får säga vad jag vill, göra vad jag vill, utan att någon hindrar mig. Så då är jag tacksam för att vara människa i ett fritt land, en demokrati. Där alla får tycka olika, och allas åsikt är värd något, och du behöver inte sätta livet till för du inte tycker som din granne.

 

Hunduppfostran, tillexempel, tänker jag vidare, här finns det många skolor och många åsikter, och valpköpare och vänner frågar, om jag följer någon tränare, kändis m.m 

Och svaret är att jag har mentorer och hundtränare och så plockar jag det bästa från dem alla och har hittat ett sätt som passar mig och mina hundar. Och det är huvudsaken, man hittar ett sätt som man själv känner sig bekväm med! 

Det finns dock en man inom hunderiet som jag oftast håller med till 100% och det är framförallt, för att han beskriver vad vetenskapen tagit fram och vad forskning säger. Allt han skriver är grundat i vetenskap, och inte i tyckande.

Han skriver roliga, lättförståliga böcker om hundar och vetenskapen om deras beteende och behov.

Jag talar nämligen om Per Jensen.

Forskare, hundägare och författare.
Hans senaste bok "den missförstådda hunden"

blogg

Denna bok är hans absolut bästa, med glimten i ögat, slaktar han myter på löpande band, med forskningen som sitt främsta vapen.

Ska ni bara köpa 1 hundbok i år, då tycker jag det är denna ni ska köpa.

Jag tycker alltid det är betryggande att läsa om forskning på hund och vad de kommer fram till, för oftast, är det precis som jag tror och tycker.

För övrigt gör han upp med alla som beblandar tro med vetenskap, vilket, idagens samälle, är ofantligt befriande.

Jag skrattar många gånger när jag läser denna bok. Igenkännande, eller för att Pers sätt att uttrycka sig är så talande. Jag läser den med intresse och med ett leende. Allt medan Per Jensen sakligt och enkelt berättar vad forskningen idag kommit fram till.

Den är bra! Läsvärd och rolig, dessutom handlar den om hundar. Således finns det ingen anledning att inte läsa den! 


Hösttävling!

Nu tycker jag det är dags för en fototävling igen!

Temat är höst.

Fotona kommer läggas upp i en mapp på vår fb sida, och vinnaren kommer presenteras här i bloggen.

Vi kommer dela ut priser i kategorierna:

Bästa bild.

Mest gillade bild.

Roligaste bild.

Vinnars väljs av Little Blue's kennel. Förutom "mest gillade bild" som är den bild som gillas mest!

Vill ni vara med, med er hund, så kan ni posta på fb sidan eller i ett mail till: ylvahedin@hotmail.com

Skriv vad hunden heter, fotograf och ägare!

Fina vinster utlovas!

Tävlingen håller på från idag 2/10 till sista oktober. Fotona kommer att läggas upp i ett album på fb sidan och den är offentlig, så även om man inte har FB kan man kika. Och enda kravet är att det ska vara en australisk terrier på fotot!

Så kom igen!   visa oss era fina bilder!

DSC_0622



RSS