Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Vecka 3 har just inletts

Ja, om Rut är dräktig alltså! 

Hon mätte igår på dygn 14: 44 cm.

Ska bli spännande att se hur det utveckklas.

56177062_2983552868336653_6981016615735263232_n

hon började dagen med att kräkas och vill bara äta av den mat jag äter, och inte sin mat... 

Så jag är försiktigt hoppfull! 

I helgen ska jag och Theo på kurs i ÖKKs regi, Gerard O'Shea håller handling kurs! 

En kurs jag velat gå länge, men var sjuk förra gången. Så glad att få chansen igen! 

 

Jag ska försöka uppdatera på torsdagarna nu framöver så vi ser hur allt utvecklas! 

 

Ett kort inlägg, men jag önskar er alla en trevlig helg!

 

 


Vecka 2

Rut är inne i 2a dräktighetsveckan och än syns inget särskilt. Små tecken ser jag, men jag vet inte om jag vågar hoppas! Hon är hungrigare än valigt, lite mer kort stubin...

Det var verkligen i sista sekunden paringen blev till och jag vill ju så gärna att det blir valpar. Intresset för valpar är också stort, vilket är jättekul och jag hoppas såklart att Rut i magen har puppisar till er alla! 

Ultraljud blir första veckan i maj, och då vet vi säkert, jag kommer såklart uppdatera bloggen regelbundet på vägen dit.

....

I lördags var det årets utställningspremiär och Theos veteranpremiär! 

I Mjölby ridhus i ÖKKs regi hölls en inofficiell utställning för alla raser!
Det var 2 australiska terriers anmälda. Theo och hans dotter Märta ifrån vår muminkull.

Märta blev BIR med HP och Slog därmed sin far (precis som det ska vara) som blev BIM med HP. I gruppen placerade hon sig tyvärr inte men hon var så fin! Uppfödarhjärtat svällde när hon rörde sig med matte Ewa i ringen!

56627414_2985642741460999_6544356572175269888_n

Märta och matte Ewa tränar innan de ska gå in! 

Det var en jättetrevlig dag och då Theo förutom sin BIM titel hämtade hem Veteran BIR så fick vi vänta på veteran BIS finalen.

Lite shopping hos Eurogroom som var där blev det, till lycka för hundarna som var hemma, då hundgodis stod på inköpslistan! 

Efter en ganska lång väntan som lättades upp av soligt väder, trevliga vänner och härlig stämning i ridhuset blev det då dags för veteran BISet. I uppsamlingsringen såg jag alla veteraner och oj vilken kvalité! Jag var rätt säker på att åka ut direkt, för det var så mycket bra hundar! Men lyckan blev total när vi blev uttagna till de 4 bästa och sedan hamnade på en 4e plats! 

Australisk terrier placerar sig inte ofta i finaler och med det motståndet, ja euforisk var och är jag, vilken premiär som Veteran för Theo! 

56345911_2660180410722027_3972072522270113792_n

Foto: Östergötlands Kennelklubb
Jag och Theo samlade för foto i vår glädje yra!

 

Det var en härlig dag och så roligt att träffa goa människor jag inte sett på länge! 

Precis så ska en bra utställningsdag vara och att då resultatet blir så bra, ja det är verkligen pricken över iet! 

Väl hemma, sov Theo resten av kvällen men är minsann fortfarande lite mallig över helgens resultat.

56823384_2988686447823295_6350052251704229888_n

 

På tosdag ska jag mäta Rut för första gången och se vad vi börjar på! :)

Tills dess, ta hand om er och era godingar i vårsolen!


Parning! Och när planeringen skiter sig.

En av anledningarna till att jag ville bli uppfödare var den ständiga utveckligen och kunskapen man får.

Och, det vet ju alla som varit med lite i livet, att lärdomar inte alltid kommer lätt.

Rut började löpa förra veckan, jag var så peppad och allt var planerat, igår, onsdag dygn 9 skulle jag till veterinären för att avmaska och kolla av så jag åkte rätt dag.

 

Kalldusch för mig, Rut var nämligen på väg UT ur höglöpet. "ska du para passa på idag, om du vill ha valpar".

PANIK i mitt huvud. Efter ett långt samtal med veterinär, och med min mor och delägare i kenneln bestämde vi att ge Theo och Rut en chans.

Och igår, på eftermiddagen fick vi till 2 parningar.
Theo som trånat efter Rut sen i söndags (jag mitt dumma nöt, trodde bara att han blivit mer kåt med åldern) blev överlycklig, och det är ju alltid kul att glädja någon.

 

Jag kommer att ultraljuda Rut runt dygn 35 för att vara helt säker på valpar.

Jag har som vanligt ett bra kontaktnät att falla tillbaka på. Carin, Jill och Ewa är mina tre stöttepelare. Jenni som äger hanen i finland är en relativt ny bekantskap men även där finns fullt stöd och support!

Jag är så tacksam för dessa fantastiska kvinnor som delar med sig av sin kunskap och sin vänskap. Det får mina misstag och erfarenheter att komma i perspektiv, för, gör jag ett misstag, kan jag slå mig i backen på att någon utav dem gjort samma och gärna delar med sig av hur det gick och vad de lärde sig av det.

Nu blickar vi frammåt och uppåt! 

och hoppas på fina valpar i slutet av maj!
37747615_2444400742251871_7677788455790706688_o


Väntan

Att föda upp hundar, det är ett enda långt test i tålamod.

Just nu väntar jag på att Hjördis ska börja löpa... vilket hon skulle gjort för 2 veckor sen....

Hon väljer att inte vilja löpa just nu och jag har torkat henne så många gånger i rumpan nu, att när jag drar fram en vit servett, springer hon in i ett annat rum! 

Att vänta på att en tik ska börja löpa, kan vara en evig väntan. Man kan planera hur bra och mycket som helst, men moder natur är inte med på den linjen. 

Att vara uppfödare är att vara ödmjuk mot moder natur. Man måste, för hur man än planerar så kan det bli något helt annat...

Rut hade ju ett löp utan ägglossning, och jag räknar med löp från henne i april... Men även där, vet jag ju inte. Hon kan komma igång tidigare, eller senare.

Jag längtar iallafall så jag spricker på att få ha en dräktig tik och valpar igen... men just nu.... är det bara väntan...


Livet går vidare...

Även när sorgesamma saker händer.

Igår förlorade vi katten Puck till njursvikt. En vanlig sjukdom hos katter, och med en katt som är så mycket släkt med sig själv som han var, så blir det lätt så.

 

Puck blev 6 år

48360403_359892731226431_1040372840097906688_n

Han lämnades av sin mor på vår trapp en majdag 2012, endast 4 -5 veckor gammal och fick heta Kattis, tills veterinären könsbestämt honom. Vi gav honom en chans, för det tycker vi, alla djur är värda!

Han och Theo växte upp tillsammans och var verkligen som bröder. Hjördis älskade honom.

Han är saknad.

 

47686263_309539513229051_2682984478317477888_n

 

Igår lämnade han oss alltså och avlivningen var väldigt lugn,  och ljus, han var en mycket sjuk katt så allt gick över förväntan och hans kropp slog 3 sista slag med min hand på honom.

Det är svårt att beskriva men det fanns en känsla av tacksamhet i rummet.

När vi kom hem, begravdes han och hundarna fick en chans att säga farväl.

Min syster Hanna, lyfte fram honom för att hundarna skulle nosa.
Det var intressant hur de agerade.
Izaac tittade på den svepta katten och vägrade gå nära.

Tjejerna sprang i glädje fram till honom och när de nosat, kastade de sig tillbaka och stirrade på honom och mig och Hanna. De såg väldigt förvånade ut. och backade bort.

Theo nosade försiktigt på honom och gick sedan därifrån. Lugnt och sansat. Precis som han är. En lugn och sansat själ.

 

Igår valde jag att gå och lägga mig tidigt för att det hade varit en tung dag, som det alltid är när man måste säga farväl till ett älskat djur.

Alla 4 hundar låg på eller tätt bredvid mig hela natten! Trots att nordanvinden ven och vårt lilla hus inte har den bästa isoleringen frös jag inte.
2 hundar under täcket, 2 liggandes på mig.

Vi sov nära och gott hela natten och Rut envisades med att dela kudde med mig hela natten.

 

Det finns inget som tröstar, stöttar och förstår som en hund. Och så är det ju ibland, livet gör en ledsen. Möten med djur är ibland kortare än man hoppas och önskar och det är alltid tungt när ett djurliv blir kort.

Puck älskades av oss alla, även, om vi ska vara ärliga, har det aldrig funnits en katt på denna jord som kunde gå alla på nerverna som Puck. Både människor, hundar och andra katter, retade han med lätthet gallfeber på.

Men, trots att han var rätt för sin egen skugga, låg och väntade på att göra överfall i trappen på den som näst skulle gå förbi, så var han älskad av alla. För, alla djur oavsett egenheter är värd kärlek om omvårdnad.

De är också värda att få ett värdigt avslut och det fick Puck. Han fick somna in utan stress och utan att må som sämst. Vi vet att han hade ont, men vi vet också att han inte haft det länge.

När man väljer att ta farväl av ett djur är individuellt, men för mig är det så oerhört viktigt att djuret får behålla sin värdighet.

Det fick Puck!

Tack för allt, Puck!

Tills vi ses igen! 

48091177_2374951926053557_351197341195173888_n



RSS