Little Blue's Australiska terriers

Blogg

Livet går vidare...

Även när sorgesamma saker händer.

Igår förlorade vi katten Puck till njursvikt. En vanlig sjukdom hos katter, och med en katt som är så mycket släkt med sig själv som han var, så blir det lätt så.

 

Puck blev 6 år

48360403_359892731226431_1040372840097906688_n

Han lämnades av sin mor på vår trapp en majdag 2012, endast 4 -5 veckor gammal och fick heta Kattis, tills veterinären könsbestämt honom. Vi gav honom en chans, för det tycker vi, alla djur är värda!

Han och Theo växte upp tillsammans och var verkligen som bröder. Hjördis älskade honom.

Han är saknad.

 

47686263_309539513229051_2682984478317477888_n

 

Igår lämnade han oss alltså och avlivningen var väldigt lugn,  och ljus, han var en mycket sjuk katt så allt gick över förväntan och hans kropp slog 3 sista slag med min hand på honom.

Det är svårt att beskriva men det fanns en känsla av tacksamhet i rummet.

När vi kom hem, begravdes han och hundarna fick en chans att säga farväl.

Min syster Hanna, lyfte fram honom för att hundarna skulle nosa.
Det var intressant hur de agerade.
Izaac tittade på den svepta katten och vägrade gå nära.

Tjejerna sprang i glädje fram till honom och när de nosat, kastade de sig tillbaka och stirrade på honom och mig och Hanna. De såg väldigt förvånade ut. och backade bort.

Theo nosade försiktigt på honom och gick sedan därifrån. Lugnt och sansat. Precis som han är. En lugn och sansat själ.

 

Igår valde jag att gå och lägga mig tidigt för att det hade varit en tung dag, som det alltid är när man måste säga farväl till ett älskat djur.

Alla 4 hundar låg på eller tätt bredvid mig hela natten! Trots att nordanvinden ven och vårt lilla hus inte har den bästa isoleringen frös jag inte.
2 hundar under täcket, 2 liggandes på mig.

Vi sov nära och gott hela natten och Rut envisades med att dela kudde med mig hela natten.

 

Det finns inget som tröstar, stöttar och förstår som en hund. Och så är det ju ibland, livet gör en ledsen. Möten med djur är ibland kortare än man hoppas och önskar och det är alltid tungt när ett djurliv blir kort.

Puck älskades av oss alla, även, om vi ska vara ärliga, har det aldrig funnits en katt på denna jord som kunde gå alla på nerverna som Puck. Både människor, hundar och andra katter, retade han med lätthet gallfeber på.

Men, trots att han var rätt för sin egen skugga, låg och väntade på att göra överfall i trappen på den som näst skulle gå förbi, så var han älskad av alla. För, alla djur oavsett egenheter är värd kärlek om omvårdnad.

De är också värda att få ett värdigt avslut och det fick Puck. Han fick somna in utan stress och utan att må som sämst. Vi vet att han hade ont, men vi vet också att han inte haft det länge.

När man väljer att ta farväl av ett djur är individuellt, men för mig är det så oerhört viktigt att djuret får behålla sin värdighet.

Det fick Puck!

Tack för allt, Puck!

Tills vi ses igen! 

48091177_2374951926053557_351197341195173888_n


Fullt ös!

För två veckor sedan började Rut löpa, men redan runt dygn 7 tyckte jag att allt inte kändes som vanligt.

 

Vi gjorde ändå upp planer för Finlandsresan och allt var fixat, Ruts ögon kollade och inga ärftliga sjukdomar. Maskmedel inhandlat och tid hos veterinär för att ge den, samt, för ovanlighetensskull, tid för prog test.

 

Vilket visade det sig var tur.

För, hon hade än en gång ett ägglossningsfritt löp. Det händer ibland, för vissa tikar vanligare än för andra. Så nederlaget var ett faktum i måndags.

 

Nu är Jenni i Finland en pärla och tar emot oss i vår, men väntan på valpar blev just ännu längre.

Jag tycker, naturligtvis det är tråkigt, men, vi tar nya tag och satsar på nästa löp, som borde bli i mars/april.

 

För er valpköpare betyder det en liite längre väntan, men modernatur har sina egna idéer om livet och, jag pragmatisk som jag är. Känner att det finns en mening med det med.

Annars är det fullt upp och hundarna hjälper till i adventsstöket! :)


Höst

Ja, hösten är onekligen här och mina hundar njuter av långa promenader där de kan pulsa fram i nedfallna löv.

DSC_0805

Förutom att fara fram som jehun i höstlöven myser vi också inne under en filt. Och det är aussiens storhet tycker jag! Att kunna vara nöjd med lek ute, och sen krypa ner och ligga under en filt med mig en eftermiddag i soffan! 

Iår har vi bara varit på en utställning och det är lite ovanligt, samtidigt som jag ju visste det i och med att jag jobbat för att bli klar ringsekreterare. Vilket jag också blev förra helgen. Så nu är alla papper inskickade till SKK. 

I och med att sommaren blev så ofantligt varm, känner jag att det var bra, det är inte kul för hundarna i den värmen som var och de hade det bättre hemma på gården där de kunde ligga i skuggan, där vi kunde gå promenader tidig morgon och kväll och chilla.

Just nu går jag och väntar, Rut ska ju börja löpa i december, men kommer hon hålla det?! det vet man aldrig, hon var ju dräktig, även om valparna reabsorberades och då brukar hon skjuta på löpet 1-2 månader. Hon brukar dras igång av Hjördis också, sist var hon 2 mån tidig, så det borde ju jämna ut eventuellt uppskjut på löpet... så jag går och stirrar på Rut, som för tillfället inte visar några som helst symptom till att börja löpa.

Hjördis löp är över för denna gång och hon, tycker jag, har mognat ytterligare. Det är en fröjd att se hundar utvecklas, för alla är de olika och alla gör de på olika vis.

DSC_0808

Så som ni märker går livet sin gilla gång, jag har fått in lite intresseanmälningar till kommande kull, vilket alltid är kul. I helgen ska några vänner komma hit för en berikningsträff, och tja det rullar på!

Är du sugen på en valp, tveka inte att höra av dig, jag har en lista med intressenter, och uppdateringar kommer! :)

 

Nu ska jag ta o laga lite lunch till oss människor och sen gå och gömma hundarnas lunch i trädgården. Då får de jobba lite för den, och det är mycket populärt! 


Lyckan av att finna en bra hane

Ja, jag letade ju med ljus och lykta efter en bra hane.

Jag har ganska höga krav, inte bara vill jag att hunden ska se bra ut, jag vill ha en trevlig hund, och en stamtavla som för mig är ny. Jag vill inte att hanen ska ha används för mycket, för jag tänker frammåt och vill kunna hitta bra, obesläktat avelsmaterial i många år frammåt, inte bara nu och idag.

Jag insåg ganska snart att jag fick vidga mina vyer utanför Sverige  och letade runt ett tag innan jag fann en, i mitt tycke mycket spännande ung hane.

Han heter Vallu och ägs och är uppfödd av Jenni Wahteristo på kennel Finsweng i Finland.

Och när Jenni sa att visst går det bra att använda Vallu, var lyckan gjord! 

Så det blir en liten finlandstripp för oss i vinter. Just nu tittar jag på möjligheterna med flyg eller färja (jag blir ju väldigt sjösjuk), så jag måste erkänna att 10 timmar på östersjön, enkel resa mitt i vintern inte lockar, vi får se vad jag kommer fram till är bästa sättet att färdas över till Finland.

 

Jag vet att det ofta är kutym att inte berätta om ens planer förrns de är genomförda, men, optimist som jag är vill jag dela med mig. Jag tycker det är roligt och det blir ju roligare för er som vill köpa valp om ni får vara med från planeringstadiet till ni får hem er lilla valp! 

Så jag är helt enkelt lite kärringen mot strömmen, men det är alltid roligt! 

 

Denna vecka ska jag boka rabiesvaccinering av Rut och då också skaffa henne ett pass, ska man nu åka på kärlekssemester till Finland gäller det att vara förberedd. Ögonlysning för att dubbelkolla att allt är väl är också inplanerad under hösten.

Jag är mycket exalterad över denna kull och jag ser fram emot den. 
Jag tror på den och tror det blir trevliga, fina och glada valpar.

Vill ni veta mer om stamtavlor och officiella resultat m.m så finns länkar till koira.net och avelsdata på valpsidan. 

Det var allt för denna gången. Nu tror jag att jag och hundarna ska mysa ner oss under en filt i soffan med en god bok. Morgonens promenad var nämligen både blöt och kall! 
På återhörande! 


Vad händer nu?!

Ja, nu har vi landat i att det inte blev några valpar.
Jag har haft lite trimkunder, vi har varit hundvakter till Märta och livet går vidare.

Just nu planeras det för fullt och jag "jagar" hane till Rut i vinter.

Jag ska också ögonlysa hela bunten (förutom Izaac) och det sker i november. Då kommer också Hjördis att kolla sina knän.

Som vanligt kommer ni få följa med från löpstart till att valparna flyttar till nya hem och går allt som det ska med Hjördis hälsokoll så kommer hon också bli mamma under nästa år!  Så om allt går enligt plan, vilket vi hoppas,(ta i trä och allt det där) kommer vi under vår och sommar ha 2 kullar här.

Det kommer bli en ny utmaning, men väldigt skojigt och såklart kommer jag att dela med mig, som vanligt här i bloggen.

Just nu så finns det dock inte så mycket att delge då inget ännu är bestämt, men så fort jag har mer info så kommer ni kära läsare få del av den! 



RSS